YES (Young Evangelicals of Sweden) har nyligen skrivit en debattartikel om unga svenskars syn på sex. Det finns redan många bra kommentarer på artikeln, så jag tänker inte skriva någon sådan själv, utan skriva lite om några tankar jag fick när jag läste en av de få negativa reaktionerna, framför allt det som signaturen AT skriver:
Jag noterade att de skrev att ”krav på hur man skall vara” pressar ungdomar oerhört hårt. Tyvärr reflekterar de inte över den mängd krav som ställs inom en kyrka. Se bara på den frikyrkliga sexualiseringen av äktenskapet, vilket framställs snarast som ett avelsavtal. Vid ett riktigt lyckat ”frikyrkobröllop” känns det som om bruden skall vara oskuld när hon lägger sig i bröllopssängen och gravid när hon stiger upp igen.
Sedan skall vi inte tala om de krav som kan ställas på att man skall hitta ”rätt” partner. Partnern skall inte bara vara kristen, den skall vara ”frälst”, och det inom rätt samfund också.
Jag personligen har fått en annan syn i de sammanhang jag varit, men är det här en vanlig syn som svenska kyrkungdomar har? Jag känner få kristna ungdomar som bryr sig så värst mycket om det där med samfund, men kanske resten? I så fall är det rätt illa.
Personligen har jag aldrig känt ett krav från kyrkan att min (eventuella) framtida partner ska vara kristen, det är ett krav från min egen sida. Det verkar svårt nog att vara ihop med någon, och att vara ihop med någon som dessutom inte är kristen skulle bara inte fungera – det är inte ett liv jag vill leva helt enkelt. Samfund kvitter mig helt, poängen är att vi ska kunna dela vår gemensamma tro och ha en gemensam riktning och mål i livet. Jag skriver eventuella för att jag heller aldrig kännt mig tvungen till att hitta någon över huvud taget.
Om man känner en massa press att partnern måste vara kristen och måste vara från samma samfund så finns det definitivt saker som inte står rätt till. Kanske man behöver korrigera sin bild av sex och äktenskap, eller se över sin relation till Gud och varför man egentligen kallar sig för kristen? Det är ju viktigt att bygga på rätt grund. Att bygga en relation på att vissa krav från omgivningen ska vara uppfyllda är dömt att få svåra problem.
Angående ”samhällets” syn på sex så tycker jag att ”overrated and underestimated” sammafattar vad som är snett (har inte lyckats hitta en bra översättning än). Idén tycks vara kvantitet istället för kvalité, och att kvantitet dessutom leder till kvalité. Ekvationen tycks gå ihop eftersom sex har reducerats till något enbart fysiskt där emotionella känslor är ett frivilligt tillval, och att en andlig och djup psykologisk aspekt över huvud taget inte existerar. En anledning till att det ser ut så är kanske att man har en fantasibild av hur man vill att det ska fungera, och försöker sedan desperat att förvanska verkligheten för att leva upp till sina egna illusioner. Kanske är det av liknande anledningar människor får erfarenheter som AT beskriver – människor som säkert ofta i ren välvilja försöker förespråka sunda relationer men målar upp en bild som inte håller i verkligheten i sin iver att propagera för äktenskapet?
Jag får kanske fortsätta på det här ämnet nån annan gång, för nu måste jag sova. Jag ska plugga en massa matte imorn, minsta 8 timmar. Ska lära mig Taylorutveckling, och repetera derivering och integrering. Måste få godkänt på den där tentan…